Kolumn i Borgåbladet 13 maj 2011

Det första äppelträdet hade en vacker död. Det var de första åren vi bodde där i branten och pojkarna var åtta, kanske nio. Det hade varit en dag av sol och blåst och pojkarna hade försökt flyga drake. Men vinden hade varit en virrig och svag bakgårdsvind; draken hade aldrig farit till väders, utan dragit nylonlinan kring äppelträdets smala stam, snärjt sig in och skurit av.

Men trädet som dog hade varit ett livets träd, för ingen hade varnat pojkarna för att flyga drake under högspänningslinjen ett tiotal meter högre upp i luften.

Det andra trädet planterade vi på samma plats på vår lilla förortstomt. Det tog vacker fart och fick med åren till och med en liten krona. Efter att haren både vinter och sommar hade rört sig i våra knutar, började vi dra hönsnät kring stammarna till vintern och skotta bort snön i stora cirklar.

Så kom förra vintern, rekordvintern med snö som yrde strimmigt vit-orange i gatlampornas sken. Det kom mer snö än någon hann skotta och någon hares vaksamma öga någonsin har sett. Hur ofantligt snötäcket var ser vi nu där stammen gapar gul i solen, nästan i ögonhöjd, där haren har ätit.

Jag kände kanske vemod / var det slut / vad händer sen?, tänkte jag av någon anledning. Ami Aspelund i eurovisionsuttagningen 1982, en fin låt, med fin text som en dagboksredaktör på HBL hade skrivit. Inga plasmaskärmar och pyroglitter då, bara pappkulisser med klumpigt målade röda äpplen.

Låten jag sedan spelade på kusinens dop, någonstans i Esbo för länge sedan, med en stressad präst i mustasch, föräldrar med mjölkflaskor och blöjor i tamburen, släktingar, finska pinnar på faten. Mitt äppelträd.

Så blir dom vuxna. Nu beger han sig om söndagskvällarna till Dragsvik, lite fundersam över det militära, men med baskern rätt på sned. Pojkarna med draken går i gymnasiet. Den mylla där du stod, mitt äppelträd / och där din rot fått tränga ned / har man gett dig all den näring du ska ha / så säg mig det / så ge mig svar om någon vet.

Haren som drar genom förorten är en urgammal symbol för det oförutsägbara. Äppelträdet är en symbol för hoppet. De träd vi planterar om och om igen. Den del av livet som är glädje i att få göra det rätta, så länge det behövs, i stället för att göra resultat.