Kolumn i Hufvudstadsbladet 7 september 2008

Nog måste man ju kunna vara abortmotståndare också. Som den fördömande människa man är, tycker man ju också att det vore bättre med färre rattfyllerister, färre konkurser och färre människor som faller ur Bustern till midsommarn och drunknar.

Varje abort är en abort för mycket. Det är inte påvens ord, ej heller mina egna som medelålders man. Formuleringen är från Väestöliittos webbplats.

Om jag var jag 16 år och hade en flickvän med försenad mens, är det dit Google skulle skicka mig. Förstulet, chockad, skulle jag läsa vad Väestöliitto skriver. Mina föräldrar skulle inget veta, och en stor knut i bröstet skulle jag ha.

Ifjol gjordes 10 783 aborter i Finland. Det kunde vara färre. Vi kunde också gärna diskutera abort också i andra termer än de som for runt när en församling i Helsingfors nyligen hade visat en abortvideo för några skribaelever.

Abort är ett tabu – år 2008.

Man kan hylla den frihetsprincip som ligger bakom, men ändå är en abort inte nånting man lättvindigt delar med många. Vid sitt finlandssvenska sillbord kan man vara öppenhjärtig om sitt sexliv, sin depression och till och med om betydande dumheter med bostadslånet. Men inte om detta.

Tabun gör sig i media. Det blir stora intervjuuppslag med estetiserande, anonyma foton. Tabun blir god stand-upkomik. Men inte detta tabu.

Författaren Sven Willner berättade för länge sedan i en intervju om hur han en gång lämnade sin barndoms Purmo. I städerna kom han till smakfullt belysta salonger, där många beklagade de trångsynt bondska sammanhang han hade vuxit upp i.

Ingalunda, hade Willner tyckt. Tabuna och skuldbeläggandet i liberalt-humanistiskt borgerliga familjer slog många gånger om den enkla lantmoralen därhemma

I abortdebatten i Markus församling sa arga föräldrar att man inte får skrämma och skuldbelägga tonåringar med en blodig video. Och det är sant: pastorn ifråga hoppade långt i en etiskt svår fråga, men inte snyggt.

Samtidigt frågar jag, med Willner i åtanke, omvänt: vad slags skuld och skam lägger en modern cityvärld på en tonåring, om det heter att man förstör sitt liv, sin bildning och sin intjäningsförmåga om man får barn då när man inte borde?

Socialforskarna på Stakes kan det här med abort med en decimals noggrannhet. De vet när kondomen inte har levererat (44,2 %) och de vet när det hades sex helt oskyddat (38,5 %).

Den enorma bulken av ”sociala skäl” till abort öppnar Stakes-mekanikerna däremot inte alls upp. När de har räknat bort tonåringar, storfamiljsmammor, över 40-åringar, våldtagna, förståndshandikappade, svårt sjuka mammor eller foster – återstår en outtydd massa om över 9 000 aborter.

Vilka är dessa sociala skäl? Det kan vara familjevåld. Och det kan lika gärna vara det att inte rådda till en prydlig familjedynasti genom att få barn med fel punkare.

Det finns en nyskam och en nyskuld kring det att bli gravid.

Kan vi tala om det kan vi få en bra diskussion om abort.