Kolesterol i korridorerna

Min ledare i Borgåbladet den 2 oktober 2007

- Titta ett så fint kärr, ropade en av de fem i sällskapet när tåget susade söderut genom Finland.

Solen stod högt på himlen; det var ännu tidig fredag. Vid seminariet, som de fem var på väg hem ifrån, hade arrangörerna fått till en snygg fredag.

Tiderna hade lagts så att man på torsdagskvällen hade hunnit ta ut karaokesvängarna på seminarieorten ordentligt.
Fredagen hade börjat sent med ett lätt förmiddagsprogram, och de fem hade kunnat åka hem i god tid till sina veckoslut direkt utan att behöva gå via jobbet.

De fem var tjänstemän och anställda vid ett större ämbetsverk i metropol-Finland med ansvar för människors välbefinnande och hälsa.

De propagerade för människors eget beslut om ett bättre liv. De talade för hur viktigt det var med ansvar för varandra. De administrerade uppfordrande attitydprojekt i stil med nummerkampanjen på tv för lägre kolesterol.

Så intressant! I restaurangvagnen spetsade stressade affärsresenärer och resande ölgubbar öronen för att kanske få med sig något tips om ett friskare liv!

Fredagscidern varmnade däremot medan sällskapet förlorade sig i ämbetsverkets inre byråkrati, tjänstekarusell, verksamhetsformer, funktion, mission, vision och formella behörigheter. No, millä nimikkeellä hän sitten tuli… Och så vidare.

Det satt nog en del kolesterol i deras korridorer, hörde man.

Schweiz är effektivitetens förlovade land – kunde man tro. Ändå har två managementforskare där, Philippe Rothlin och Peter Werder nu kommit ut med en bok om boreout.

Boreout är motsatsen till burnout. Det är när man har så lite att göra, så ointressanta arbetsuppgifter, så tråkigt på jobbet, att man är deprimerad, irriterad och oförutsägbar när man kommer hem.

Rothlins och Werders undersökningar visar att 15 procent av dem som har kontorsarbete gör extremt lite. I USA visade webbföretaget Salary.com i en undersökning att kontorsanställda under två timmar och fem minuter av en åtta timmars arbetsdag inte gjorde nånting som hade med jobbet att göra – utöver lunch och lagstadgade kaffepauser.

Det är framför allt chefers och ledares fel när det går så här, säger de två schweizarna. Boreout handlar inte om att en undersysselsatt människa är lat, säger en annan konsult, refererad i Volt.

Framför allt är det chefen som bör kunna upptäcka när någon medarbetare inte mår bra, av för mycket jobb – eller av för lite. Inte sällan handlar det om att förmän inte delegerar arbetsuppgifter för att de tror att den stackars boreout’aren inte klarar av dem.

Står någon sysslolös vid ett löpande band eller något annat mera mekaniskt eller fysiskt arbete är det ganska uppenbart när produktiviteten är dålig.

Vid mera komplicerade intellektuella arbetsplatser döljer boreouten sig däremot förmodligen skickligare, som en envis fuktskada. Där blir också följderna större. Det är som det portugisiska ordspråket säger: ett tomt huvud är djävulens verkstad.

Många och långa teorier om ett intellektuellt arbetes innersta väsen kan bero på att ledare inte har upptäckt boreout i tid. Att därefter vrida klockan tillbaka med intellektuellt argumenterande och resonerande människor är därefter många gånger i praktiken i det närmaste omöjligt.

I vårt kunskapssamhälle har vi många gånger trampat med vår stövel djupt ner i detta. Titta ett så fint kärr.

Det här blogginlägget finns listat på intressant.se | Andra bloggar om: boreout, arbete, arbetshygien, stress, arbetsliv | På bloggkartan.se finns min blogg i Finland