En apa som stadsdirektör

Min ledare i Borgåbladet den 31 augusti 2006

Den brittiska staden Hartlepool med 90 000 invånare på den blåsiga Nordsjökusten valde år 2002 en apa till stadsdirektör. År 2005 förnyade apan sitt mandat genom att klå labourpartiets kandidat med klara siffror. Ursprungligen hade den gjort karriär som det lokala fotbollslagets Hartlepool Uniteds maskot.

I Marseille i Frankrike fick den pensionerade pitbullterriern Saucisse (Korven) fyra procent av rösterna i kommunalvalet efter att ha först ha blivit berömd i arrangerade hundslagsmål. I det franska presidentvalet året därpå föll Korven igenom i kandidatnomineringen tillsammans med en strippa.

Ledarskribenten snurrar sin pappmugg med det sista kallnande kaffet vid kaffevagnarna på torget i Borgå. Brrr. Hur kunde tankarna månne förirra sig så där?

Så där långt är vi inte ännu ifråga om stadsdirektörsvalet i Borgå. Men vi anar en trend, som förstärks av att det verkar svårt att hitta en människa som potentiell stadsdirektör i Borgå.

Vi är Finlands näst äldsta och femtonde största stad.

Den andra rundan av stadsdirektörsvalet i Borgå uppges innehålla panik i kulisserna. Från sfp-lägret har inga klara namn läckt ut. De spekulationer kring svenska namn, som ofta välunderrättade Hufvudstadsbladet publicerade igår, visar sig vid en kontroll inte ha mycket på sig.

Hos sossarna är pajazzon efter Kaj Bärlunds nederlag så tom att partiets Borgåkärna tittar på varandra och undrar om inte stadsstyrelsens ordförande Matti Nuutti kanske …

I det parallella valet av biträdande stadsdirektör visar det sig att det enligt stadens förvaltningsstadga var onödigt att ledig-anslå Harri Airaksinens tjänst. Efter sex månaders tjänstgöring i arbetet kunde han också ha anställts utan dyrbara annonser och intervjuer, i synnerhet som alla partier i stan sannolikt hade kunnat nå konsensus om den saken.

Efter alla näsbrännor som staden har fått av Helsingfors förvaltningsdomstol är det förstås (styrelseordförande Nuutti i Borgåbladet idag), ett visst mått av hygien i hur man gick till väga.

Men så upp och ner är staden att till och med vi i medierna rycks med och tycker att det är en överraskning när en topptjänst får många sökande och att den sökande som skulle få jobbet inte ändå direkt blev vald …

Borgmästarmodellen sägs vara på väg att segla upp som en lösning! Hurra! Moulin Rouge! Staden där spektaklen inte tar slut i första taget! Janina Frostell kanske som borgmästare om hon har tröttnat framför kamerorna?

Stadsdirektören i Ekenäs intervjuas. Han trodde att det var ett skämt när han lobbades för jobbet i Borgå. Ironin är illa dold när han berättar att hans förtrogenhet med Borgå består i att han är född här och har målat ett stort antal utedass utöver socknen (en lätt forskning visar att han målade utetupparna men en dyrbar golvfärg, vilket kanske inte är den kostnadsmedvetenhet Borgå stad just nu söker).

Raljansen ebbar däremot ganska fort ut; den är trots allt ett för lättviktigt stilgrepp i den här frågan.

Vi ordnar därför våra anletsdrag.

Nu är vi allvarliga.

När ska det bli ett slut på detta rådd?

Partier som är beredda att spela detta spel om partiböcker och allianser till slut – istället för att söka samförstånd om en professionell stadsdirektör – kommer att få se namn på många hundar och katter i valurnorna i kommunalvalet år 2008.

- – -

Det här blogginlägget finns listat på intressant.se | Andra bloggar om: politik, kommunalpolitik, demokrati, kommunalpolitik, Borgå, Finland | På bloggkartan.se finns min blogg i Finland

Mord i Nokialand

Min ledare i Borgåbladet den 14 augusti 2007 

Någon deckarförfattare, som hade velat skriva om hur Finlands oerhörda framgångar förändrar våra värderingar, hade naturligtvis låtit mördaren komma från den finska orten Nokia. Det hade varit bestseller stuff också utanför vårt eget telefonlands gränser.

Nu var det så i det verkliga livet. Tingsrätten i Tammerfors har häktat en 26-årig småbarnsmamma från Nokia – en sportig tjej som har gjort militären och ägnar sig åt cykling och golf.

På jobbet som vårdare vid rehabiliteringscentret i Ylöjärvi antas hon ha mördat två utvecklingshämmade patienter och försökt ta livet av en tredje.

Den 26 juli förgiftade hon troligen en 54-årig man. Det var den dagen Sibbo kommun lämnade in ett besvär till Högsta förvaltningsdomstolen mot att Helsingfors vill ta delar av kommunen.

Den 5 augusti misstänks hon ha dödat en 79–årig dam. Det var den söndagen båtfarare såg en storskarv nästan i centrum av Borgå.

Det händer mitt ibland oss.

Det sista offret bland de 300 bäddarna vid anstalten nära Tammerfors var en 72 år gammal man. Han hade sovit tre dagar i sträck. Då ringde personalen till hans anhöriga och tyckte att nånting visst var på tok. Det övergick tydligen vårdarnas egen horisont att själva avgöra att nånting var på tok. Mannens anhöriga kom i rasande fart och fick mannen till sjukhus, och han överlevde.

För några år sedan togs en äldre asiatisk kvinna in på vårt eget sjukhus. Mellan yrselanfallen hade hon full panik över att ingen anhörig fanns närvarande för att driva hennes sak. Hennes finländska vänner log medlidsamt åt hennes oro och tyckte att det där var en kulturell grej. Att man i fattiga länder tydligen inte kan lita på sjukhuspersonalen när man själv är medvetslös.

Det där är inte lustigt längre. Allt oftare hör man om åldriga eller annars avsidestagna patienter i Finland som har återvänt till livet först efter att anhöriga har ingripit.

Gamla människor har fått ligga uttorkade eller nerdrogade. Vid fullt medvetande har de fått höra både personal och skamlösa släktingar tala om att det är ”lite kvar”. Tills någon har ingripit.

Vi hade inte trott att åldersbomben skulle slå till på det här sättet. För tio år sedan trodde vi att samhället faktiskt skulle lägga ut pengarna och att den förtjänande befolkningen skulle få tunga avgifter och olidliga skatter att betala. Men få politiker har vågat säga att nu är dags;  att betala för våra värderingar. De är rädda att vi inte röstar på dem mer.

Den pensionerade överläkaren vid Jorois hälsovårdscentral ska ställas inför rätta. Han åtalas för ett dödsvållande och för två fall av grov misshandel – det vill säga: han har vållat patienter svårt lidande. Till det kommer 20 åtalspunkter, där han inte har uppfyllt sina plikter och skyldigheter som läkare.

”Cancervård i ett sent skede kan ibland bara vara till skada för patienten. Hälsocentralerna köper hur som helst köper onödigt mycket tjänster av specialhälsovården”. säger läkaren i Helsingin Sanomat.

Är han rätt citerad, talar han som läkare om patientens bästa och skattebetalarnas bästa i samma mening. Det är problemet. I sin läkared har han lovat att koncentrera sig på de förstnämnda.

I en tid där det heter att det ”inte finns pengar” blir gränsen för vad som är dödsvållande allt mera flummig. Vem ska härnäst åtalas för en åldringars död, när en flippad vårdare och en kalkylerande överläkare väl har fått sina domar?

Kommunens ledning? Fullmäktiges ordförande?

- – -

Det här blogginlägget finns listat på intressant.se | Andra bloggar om: åldringsvård, vård, brott, vårdsektorn, Finland, dödshjälp, eutanasi, kommunalpolitik | På bloggkartan.se finns min blogg i Finland