pajazzo.gif

  • 011020Z 30008KT 240V360 CAVOK 09/M03 Q1031

Mejl av Sofie Knutar, kulturchef på Jakobstads Tidning. Det fick mig att tänka på en bra tid i mitt liv, liksom, tror jag, också i hennes. Det var när den finlandssvenska tidskriften Pajazzo kom ut åren 2003-05 med fester på Finlands finaste fabrik, Kabelfabriken i Helsingfors, där det alltid finns lika mycket himmel och hav som tegel.

Själv var jag chefredaktör för Ny Tid, som var nåtslags inofficiell storasyster till en hel mängd mindre tidskrifter där ingen fick betalt för vad de gjorde (på Ny Tid fick vi lite). Ur Sofies mejl:

“[Pajazzo hade] en sexmannakärnredaktion och det ursprungliga initiativet och namnet var Birthe Weijolas (som senast jag hörde något av henne räddade skogar i Lappland).

Hon samlade ihop oss – ett löst gäng bestående av bland annat Storytellerbloggaren Mathias Rosenlund, Philip, mig, Martina Huhtamäki, Lari Assmuth, Heidi Johansson, Linnea Stara (kompisen som var med och hivade skräp på Ny Tid) och sedan uppstod kulturfestivalen och tidskriften  och festerna och den litterära happeningen i Nykaabi ur ett gemensamt litteratur&teaterstuderandeblur som ingen riktigt kan ta egen cred för och flera kom och gick under processen.

Linda, Magnus, Katarina, Sofia, Kira, Johann m.fl. m.fl.har alla suttit på Gustus & Vera och Kuu-Kuu och spånat, diskuterat, korrekturläst, planerat och hållit på många långa kvällar och helger. [... ]Philip var den som gjorde layouten på de fyra första numren och var helt ovärderlig i redaktionen. Men – det var alla inblandade.

S

Glad att Pajazzo på det här sättet blir dokumenterat åtminstone på något sätt. “Alla”, som det heter, var förvånade när det inte blev någon fortsättning på en lysande ny tidskrift - med självklar lutning åt populärkultur, musik, vagabondsresande utan att förlora något av det andra som gör en bra kulturtidskrift till just det.

Men det är en lärdom för livet. Det är som med en god middag. Det gäller att kunna sluta när det är som bäst. Det gäller att kunna gå vidare. Det var kloka och tuffa beslut av människor som i genomsnitt väl inte ens var 25, då. Det gudarna älskar dör ungt.

Skål och tack för Pajazzo!

- – -

Andra bloggar om: , , , , ,